Bukefalos 28 år!

Förälder som tar efter ridintresset

Ananazen

Trådstartare
Nu är det så att jag kommer från en familj utan hästintresse från början. Jag fick självmant säga till att jag ville börja rida, och dom supporta mig trots deras okunnighet.

Jag skaffade medryttarhäst som vuxen och var ute där 3 - 4 gånger i veckan. Pappa började hänga på. Pappa ville nu göra iordning hästen själv! Stor överraskning men jag tyckte det var kul ändå, att ha någon i familjen jag kunde dela intresset med klagade jag inte över!

Så småningom hänger pappa med till stallet varje gång, hästen blir helt förälskad och gnäggar när han kommer till hagen.

Pappa är för stor för att rida stoet, och vill nu att vi köper egen häst som han också får rida. Jag tänker avvakta och se om detta bara är ”ponnyfeber” som lurkar eller inte, men tyckte det var riktigt kul. Man hör ju ofta att det är barn till hästintresserade som tar efter intresset men jag har sällan hört tvärtom? ;)

Har någon erfarenhet av liknande situation, och hade ni köpt en häst att ha gemensamt med er förälder då? Jag är väldigt glad över situationen men är rädd att jag därför kan bli lite blind för konsekvenserna? Eller så oroar jag mig helt i onödan. Vad tycker ni?
 
Jag tänker att ett första steg kanske kan vara att din pappa först går på ridskola och sen har en egen medryttarhäst innan ni eventuellt köper en häst gemensamt?

När det kommer till köp vill jag passa på att påminna om vikten vid ett skrivet kontrakt, även om han är din pappa. Där ska det tydligt stå vilket upplägg ni kommer överens om med hästen, hur kostnaderna fördelas och vad som händer om den ena vill sälja tex. Att samäga är sällan helt okomplicerat även om man kommer bra överens från början.
 
Vi har/har haft några pappor på vårt stall som börjat på ridskola och vars familj har skaffat häst som alla rider, tycker det är jättekul att se. Nu har döttrarna varit minderåriga så antar att ägande och ansvar ytters legat på föräldrarna ändå men uppläggsmässigt verkar det bara som alla inblandade tyckt det är kul att dela häst och gör familjelivet enklare när flera kan hjälpas åt.
 
Min mamma började rida på ridskola när jag skaffade egen häst. Hon har egentligen alltid haft intresset, men inte känt att hon kunnat pga allergi. Efter att ha hängt en del med mig i stallet (jag är också allergisk egentligen), ville hon testa och fastnade. Jag hade ingen lämplig nybörjarhäst, så det fick bli ridskola.

Hon red lite lektioner för mig på andra hästar jag skaffade senare och ffa på min förra, som var en sån där härlig häst som funkade med alla och anpassade sig så hon var from som ett lamm med barn och osäkra ryttare/nybörjare, men kunde tända till när hon kände att ryttaren klarade av det.

Tyvärr fick tanthästen somna in förra året och mamma har nu slutat på ridskola, så just nu rider hon inte. Jag har bara en fyraåring som inte är redo för en äldre, lite obalanserad ryttare ännu. Men så fort hästen är stabilare, kommer mamma börja rida lite då och då.
Hon slutade på ridskolan då hon kände att hon inte utvecklades längre, men grunderna fick hon iaf.
 
Jag och min mamma har haft häst ihop från att jag var barn till att jag var 24 år gammal. Jag tog en paus från hästarna men mamma hade en ponny i ytterligare 3 år innan hon sålde.
När jag fyllde 30 år blev det läge för ponny till barnen tack vare deras intresse. Min mamma frågade då om hon fick vara delägare. :love: Vi delar på alla kostnader och tidsmässigt lägger vi upp veckoschema för vem som tar ponnyn vilka dagar. Men mamma är nästan alltid med på ”mina” dagar ändå för att hon vill vara en del av mina barns vardag.
Fantastiskt upplägg - tacksam för hur mycket hon engagerar sig!
 
Min mamma utvecklade ett intresse nu senaste åren. Har ridit lite på ridskola, men slutade pga en skada som satte stopp. Nu är hon med mig en gång i veckan och hjälper till, det känns väldigt kul och lyxigt.

Vi har flera mammor i stallet som tagit över barnens hästar när deras barn tex börjat plugga. Det var alltså barnens häst från början men nu har mammorna hästen som sin egen.
 
Nu är det så att jag kommer från en familj utan hästintresse från början. Jag fick självmant säga till att jag ville börja rida, och dom supporta mig trots deras okunnighet.

Jag skaffade medryttarhäst som vuxen och var ute där 3 - 4 gånger i veckan. Pappa började hänga på. Pappa ville nu göra iordning hästen själv! Stor överraskning men jag tyckte det var kul ändå, att ha någon i familjen jag kunde dela intresset med klagade jag inte över!

Så småningom hänger pappa med till stallet varje gång, hästen blir helt förälskad och gnäggar när han kommer till hagen.

Pappa är för stor för att rida stoet, och vill nu att vi köper egen häst som han också får rida. Jag tänker avvakta och se om detta bara är ”ponnyfeber” som lurkar eller inte, men tyckte det var riktigt kul. Man hör ju ofta att det är barn till hästintresserade som tar efter intresset men jag har sällan hört tvärtom? ;)

Har någon erfarenhet av liknande situation, och hade ni köpt en häst att ha gemensamt med er förälder då? Jag är väldigt glad över situationen men är rädd att jag därför kan bli lite blind för konsekvenserna? Eller så oroar jag mig helt i onödan. Vad tycker ni?
Min mamma red då hon var ung. Min morfar var kavallerist. Så när jag fick ponny i tonåren ville mamma börja rida hon med. Och skulle då rida min ponny. Det gick inte så bra IOM att han var väldigt svår mentalt. Så hon blev livrädd till slut och slutade rida helt.

Men jag har sett många andra fall där förälder eller någons make/sambo fått upp intresse och fortsatt.

En av de roligaste var nog några som köpt en unghäst som knappt var hanterad förutom någon gång då jag och min tränare jobbat den för ngt år sedan. Det skulle bli mor- och dotterhäst. Men den var jättestökig och slet sig med de små, nätta kvinnorna. Så motvilligt fick icke hästintresserade pappan i familjen som var låååång och väldigt tung fick agera ankare när hästen skulle longeras och försökte dra. Han fick mer och mer upp intresset och var så aktiv avsuttet med hästen att han tappade så mycket vikt att han kunde börja rida den när det var dags. Det slutade med att mor och dotter köpte en annan häst eftersom pappan tog över den första helt. Han tränade och fick hästen jättetrevlig. Imponerande bra även om han inte varit nybörjare!

Hur din pappa funkar vet nog du bäst. Alltid om man köper häst med någon bör man nog kalkylera för att klara det på egen hand. Man vet aldrig vad som kan ske både mentalt i form av vilja eller om det blir omöjligt för dem att ha råd eller fysiskt klara det.
Men det kunde ju absolut bli en härlig grej om det funkar!
 
Jag delade hästintresset med min mamma och delar det nu med min dotter. Mamma hade ridit som ung, men slutade när hon träffade pappa. När jag sedan började rida som 8-åring kunde hon hålla sig i ett år innan hon också började på samma ridskola som jag, men i en grupp för vuxna ridkunniga. Senare red vi också i samma ridgrupp i många år (från jag var 17 tills jag var 25) innan vi köpte en häst som vi hade tillsammans i ett år innan han såldes igen (katastrofalt felköp, dock inget som hade med det gemensamma ägandet att göra). Därefter fortsatte vi som medryttare respektive fodervärd för hästar i samma stall ända fram till mammas (för tidiga) död.

Jag köpte min första helt egna häst när jag var 30 och föräldraledig med min dotter. Han blev kvar i familjen i 18 år, dottern lärde sig rida på honom, vi båda tävlade en del och eftersom hon blev (minst) lika hästintresserad som jag köpte vi ytterligare en häst när hon var i tonåren. Idag äger vi fyra hästar som rids (varav en är utlånad för närvarande), samt ett avelssto med föl och två unghästar, den ena under inridning. Vi äger dock inte någon 50/50 utan för varje häst är det en av oss som har den slutliga bestämmanderätten. Hon har två helt egna, jag äger min egen ridhäst och de två unghästarna. Den fjärde ridhästen samt avelsstoet äger jag ihop med hennes pappa. Fölet äger jag till 75% och dottern till 25%. Tycker att detta fungerar bra för oss, vi är för det mesta överens och eftersom hästarna står på min gård blir det naturligt så att jag har ansvaret för hästhållningen i stort.
 
Vad roligt att din pappa blivit intresserad av hästar! Jag (mamma till en 17-åring) ser det som en oerhörd lyx att kunna dela ett så stort intresse med min dotter, och jag hoppas att det är något vi kommer att fortsätta ha gemensamt även när hon är vuxen.

Jag tänker att det kanske är bra om din pappa börjar med att rida på ridskola, om det inte är så att han redan gör det? På så vis får han bra grunder i sin ridning, och både han och du får se om intresset håller i sig. På sikt säger jag "Kör!" angående att dela häst, om ni båda har förutsättningarna för det och tror att ni kan hitta en bra kompromiss i ert gemensamma hästägande.

Min "hästresa" är lite annorlunda. Jag hade häst i tonåren/som ung vuxen, sponsrad av föräldrar utan direkt intresse. När jag fick barn hoppades jag att hon skulle bli hästtjej hon också, vilket hon blev. Jag red då bara någon enstaka gång på någon stallkamrats häst, eftersom dotterns ponnyer var för små för mig att rida. När dottern som 14-åring fick en kraftig maxad c-ponny började jag (äntligen!) att rida mer regelbundet, så på sätt och vis kan man väl säga att vi delade på den ponnyn. Senare blev dottern sjuk, ponnyn såldes, och nu står jag med en egen ponny som är min ridhäst. Förhoppningen är att kunna hjälpa dottern att ha en egen häst igen i framtiden, men det blir då hennes häst som jag hjälper till med. Att "fullt ut" dela häst igen, tror jag inte skulle vara aktuellt för någon av oss. Inte för att det inte var en fantastisk tid när vi gjorde det, men vi har helt enkelt allt för olika bild av vad en "drömhäst" är :)
 
Nu är det så att jag kommer från en familj utan hästintresse från början. Jag fick självmant säga till att jag ville börja rida, och dom supporta mig trots deras okunnighet.

Jag skaffade medryttarhäst som vuxen och var ute där 3 - 4 gånger i veckan. Pappa började hänga på. Pappa ville nu göra iordning hästen själv! Stor överraskning men jag tyckte det var kul ändå, att ha någon i familjen jag kunde dela intresset med klagade jag inte över!

Så småningom hänger pappa med till stallet varje gång, hästen blir helt förälskad och gnäggar när han kommer till hagen.

Pappa är för stor för att rida stoet, och vill nu att vi köper egen häst som han också får rida. Jag tänker avvakta och se om detta bara är ”ponnyfeber” som lurkar eller inte, men tyckte det var riktigt kul. Man hör ju ofta att det är barn till hästintresserade som tar efter intresset men jag har sällan hört tvärtom? ;)

Har någon erfarenhet av liknande situation, och hade ni köpt en häst att ha gemensamt med er förälder då? Jag är väldigt glad över situationen men är rädd att jag därför kan bli lite blind för konsekvenserna? Eller så oroar jag mig helt i onödan. Vad tycker ni?
Jag hade definitivt gärna haft häst med min pappa :) han har haft häst och jag var medryttare. Men han är enkel att ha att göra med.

Btw gick det svinsnabbt för pappa att bli en acceptabel ryttare, hade väl hygglig koll på armar och ben. Han red privatlektioner och kom väldigt snabbt till typ balans. Kunde galoppera och var trygg på hästen. Mamma red från nybörjargrupp på ridskola i fyra år och kunde fortfarande inte galoppera när den tiden gått. Iofs med sämre styrka och kroppskontroll från start. En polares pojkvän med mycket idrottsbakgrund började också på ridskola men gav upp efter tre år pga tråkigt. Så ev kan det vara så att man på vissa ridskolor går lite för långsamt fram för vissa vuxna, men lite för snabbt för andra. Alla började i ca 30-40 årsåldern. Det verkar ev som att om man har bra kroppskontroll och är stark verkar det kunna gå mycket snabbare än man någonsin skulle kunna tro. Medan om ngn har lite sämre kroppskontroll så eevigheter.
 
Alla era svar är supergulliga och tycker det är jätte kul att läsa om era historier och erfarenheter. Tyvärr är pappa ganska lång (över 185cm, runt 85kg) och för tung för ridskolehästarna vid vårt stall. Verksamheten fokuserar ju som mest på ponnyryttare och barn så om vi inte vill åka ganska långt för att hitta en annan ridskola blir det svårt. Jag har dock lovat honom att hyra en häst någongång snart så han får börja komma igång med att åtminstone skritta på banan och känna på sin balans tills jag tycker han är redo för en större utmaning. Jag har börjat kolla runt på lite större läromästare till salu så vi får väl se om det blir något hästköp snart. Han har lovat att försöka gå ner några kilo i vikt också. ;)
 

Liknande trådar

Hästhantering Detta är en ganska lång historia och jag kan ha svårt för att vara kort och koncist. 2022 blev mitt halvblod ensam och behövde...
3 4 5
Svar
93
· Visningar
8 594
Senast: Juli0a
·
Hästmänniskan Hej! Behöver få skriva av mig lite och kanske få någon idé på hur jag ska resonera då jag känner mig så ensam med tankarna. Lite...
2
Svar
27
· Visningar
7 213
Senast: tuaphua
·
Hästhantering Jag har två grundfunderingar som ju är typ hur breda som helst och som slingrat sig fram i min hjärna i flera år nu: Hur möjliggör du...
4 5 6
Svar
104
· Visningar
7 536
Senast: Habina
·
Övr. Grenar Hej jag köpte 2019 en travare. 155cm hög på 16 år. såhär när jag ser tillbaka på det, så stod Trollet alltid inne i ladugården när jag...
2
Svar
34
· Visningar
3 648
Senast: Mia_R
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp