Hemmafru-trenden - positiv eller problematisk? (utbruten från Störiga saker vi stör oss på, del 32)

[Midsommarblomster]

Nä, jag kan förstå de som längtar efter ett hemmafruliv faktiskt. Precis som att jag kan förstå att allt fler kvinnor väljer bort barn överhuvudtaget. Det är väldigt jobbigt att vara mamma, göra karriär och samtidigt ha tid att ta hand om sig själv.

Det är helt hopplöst, jag har ju både småttingar och är inne i en karriärs-skjuts just nu. Det är svårt att få ihop. Samtidigt upplever jag att jag har mer energi när livet blir varierat. Jag uppskattar jobbet mer för att jag får socialt utbyte där med andra vuxna, får använda andra delar av hjärnan och framför att syssla med någonting som jag tycker är väldigt roligt. Då har jag mer energi när jag är med barnen för att ingen har hängt i mina kläder på hela dagen (nåväl, inte fysiskt i varje fall), jag saknar dem som tusan och tiden med dem på kvällarna och helgerna blir väldigt speciell. Att vara föräldraledig har alltid varit mer slitsamt för mig. Så allt som allt, hur stressigt det än är att få ihop, så hade jag inte velat ha det annorlunda.

 

[Smoothi]

Så Typiskt att ni mår dåligt över att andra har det bra o trivs med det i det fria valet

 

[QueenLilith]

Gällande hemmafrudiskussionen så har jag sett dess baksida när jag jobbat med de som utsatts för våld i nära relation. Kvinnor som varit i beroendeställning till personen som försörjt dem och barnen, som haft liten möjlighet att kunna bygga upp något eget. Där mannen använt beroendesituationen till att utöva makt och kontroll över kvinnan.
Egen inkomst är nyckeln till oberoende.

Precis. Jag lägger absolut noll värdering i hur folk vill leva sina liv. MEN det är läskigt att vara beroende av en annan person på det viset. Där finns MÅNGA historier vart kvinnan är beroende av mannen vart det betyder att mannen har kunnat över fysiskt eller psykiskt våld mot sin partner! Ekonomisk misshandel är inte alls ovanligt heller.

Eller relationer vart mannen bestämmer sig för att dra senare i livet och kvinnan då har noll pension och ingen arbetslivserfarenhet till att kunna skaffa sig ett jobb då hon har gått hemma med barnen. Kul att stå i den sitsen när man närmrar sig pensionsålder och få hela ens eksistens-underlag bortrivit för mannen hellre skulle ha en yngre partner.

Jag ser otroligt många problem vid att vara i en ekonomisk beroende sits av en partner. Har även sett på nära höll genom ett ex hur mamman led med en alkoholisk pappa. Hon fick dock ut några pengar när hennes mamma gick bort, skilde sig och köpte eget boende. Blev en sån lättnad för henne. Finns många som inte har den möjligheten.

 

[Badger]

Nej, det är väl självklart att det inte ska handla om fickpengar utan att lönen som den ena parten drar in ska delas lika. Jag kan tycka att det är lite trist att det - stora - ansvarsfulla arbete som görs i ett hem inte räknas som lika fint som det arbete som görs utanför hemmet.

Sedan kan man ju fundera på föräldraledighet också. Där är det ju fortfarande så att de flesta inte alls delar lika på den, och stannar hemma lika mycket. Det kan man ju också tycka vore en självklarhet i ett jämställt samhälle?

Fast när folk verkligen var hemma genom tiderna och var "prästfru" eller "bondhustru" "nybyggarfru" eller borgarfru så innebar ju inte det att man tog hand om barnen. Utan man jobbade ju ändan av sig medan gammelmor och storebror tog hand om barnen.

Faktum är att iom alltfler feministiska historiker så har man insett att i England gick en mycket stor mängd av kvinnor, helt vanlig bybo, till jobbet om dagarna genom historien och även innan industrialiseringen. (har bara sett snippets av det nyligen men hade tänkt att kika mer)

Prästfru är ett så "riktigt" jobb att jag kände en kille som hade jobb som "prästfru" i svenska kyrkan i utlandet något år. En funktion att vara värdinna och ha hand om en del av den psykologiska hälsan i församlingen som prästen inte får.

Sedan väva, baka, byka, brygga, mjölka, ysta, räfsa, sy och vara go to läkaren i hushållet är ju en hel del jobb.

Att vara borgarfru var ju att vara så insatt i verksamheten att man kunde ta över den om mannen dog.

Om man läser avhandlingen Blått blod och liljevita händer så inser man att "adelsfru" var ett jättejobb! som att vara VD för ett stort företag medan mannen var typ styrelseordföranden och kanske ute i kriget dessutom.

Faktum är att mycket av det kvinnan ska göra i ett hushåll nu uppfanns av folk under industrialiseringen och sedan på 50-talet uppfanns allt mer av -barn som en uppgift. Det var ett reellt problem tyddligen att kvinnor blev av med en hel del av sitt jobb under industrialiseringen. Har en bok om husmoderns framväxt någonstans.

Så tänker att en orsak till att det inte räknas som lika mycket jobb som utanför hemmet är ju för att jämfört med historieni -vilket man gärna gör när man pratar hemmafru, så är det väldigt lite jobb kvar att göra jämfört med tidigare. Om man såklart inte är en hemmafru som är en textilkonstnär med ko och köksträdgård och krusar alla sina örngott.

1800-talets borgarfru, den verkliga hemmafrun, när verksamheten hade flyttat ut ur hemmet, tidigare var ju borgarfrun hemma och mitt i verksamheten, var ju omtalad för att få psykiska problem av sysslolösheten som resulterade.

På 50-talet togs 1800-talskopian av hemmafruar in på anstalter för att de kreverade ibland.

Så det finns bara två exempel på hemmafru historiskt sett 50-talet i staden och 1800-talets borgarfru och båda är kända för att ha fått psykiska problem av det. Som sagt så arbetades det ju mycket på att lära ut vad en husmor då skulle göra för att täcka tiden och bevara hälsan.

 

[Midsommarblomster]

Så Typiskt att ni mår dåligt över att andra har det bra o trivs med det i det fria valet

Det ligger nog mer på dig att du inte förstår att det går att göra en kritisk samhällsanalys utan att varken må dåligt över eller ens gå in på individnivå.

 

[skiesabove]

En tanke jag fick om det här är också det urbana perspektivet.

Husmor hade nycklarna och jävligt mycket makt i hushållet i det (förkristna) samhället, innan vi hade städer.

Barnen var ens pensionsförsäkring. Odlingarna och djuren försörjningen. Att vara "hemmafru" på den tiden var inte samma sak som "hemmafru" i 50-talets städer...

 

[Mkb]

Finns en del trender som visar på att fler män vill ha barn än kvinnor. Förstår att det är lättare att vilja ha barn om man inte behöver ta ansvar för dom.

Tycker mig definitivt se den här tendensen i delar av min omgivning, många män verkar smått desperata att skaffa barn. Ofta har männen då också en nonchalant inställning kring vad som krävs om man skaffar barn, det kan väl inte vara så svårt liksom, och ibland även förutfattade meningar kring hur icke krävande det är att vara gravid och föda barn vilket de förstås omöjligt kan veta något om.

 

[MJLee]

Det fascinerande är att vi redan har en grupp med tradwives. Nysvenska, lågutbildade kvinnor som står långt från arbetsmarknaden och många kommer från kulturer där kvinnan är en tradwife. Men den gruppen är det få som anser att de kan stanna hemma utan de ska ut på arbetsmarknaden utan pardon!

 

[Badger]

Jag blir upprörd av en "hemmafru"-trend av flera skäl:

• Varför en hemma-fru-trend och varför inte en hemma-förälder-trend? (Mitt luttrade jag tror svaret är att det framförallt handlar om att paketera och sälja in "traditionella värderingar". Vi har redan haft ett femtiotal och ett trettiotal, de behöver inte gå i repris)
• Den som stannar hemma med barn och inte lönearbetar och har kontakter utanför hemmets väggar är väldigt utlämnad till sin partner. Och i förlängningen blir även barn och kanske även äldre släktingar väldigt beroende av partnern.
• Om man har en bild av en hjältemodig, kärleksfull hemmafru tar hand om barn och gamla är det större risk att samhället tar mindre ansvar. Vård och omsorg blir åter kvinnofrågor och i ännu högre grad sådant som man ska lösa privat med obetald arbetskraft.

Och argument 1. Barnen. Vi måste faktiskt tänka på barnen. I ett samhälle där barnomsorgen är helt ett privat ansvar och en privat angelägenhet. I ett samhälle med "traditionella värderingar" är det väldigt lätt hänt att barn ses som ett tillbehör till sina föräldrar och inte som riktiga människor med egna både mänskliga och barnsliga rättigheter helt oavhängiga vems gener de bär på. I ett sådant samhälle är det väldigt lätt att lägga allt ansvar för de små människorna på föräldrarna. Att argumentera att man inte ska skaffa barn om man inte har råd (vilket ofta framförs om redan existerande ungar. Även här på Buke ) och använda det argumentet för att inte ge barnen den hjälp de behöver för att växa upp till starka, lyckliga och produktiva vuxna. För det ska föräldrarna göra.

Det är också en trend som har upptäckts genom historien och kulturer att ju mer jämnt könen drar till lätt igenkänningsbar inkomst = faktisk mat och husrum till familjen desto mer jämställt är samhället.
(o Sverige har ju sällan legat värst till där, vilket har gynnat oss)

Men ojämställdheten försöker ju hela tiden, för några år sedan var det ju ngn damtidning som skrev om hur härligt det är att skaffa sig en sugardaddy helt oreflekterande över att de i essens skrev att det är en mysig grej att vara hålldam a la 1800-talets Frankrike. Vilket det kanske är, vad vet jag. Men de hade inte ens tänkt att escort o att ha en sugardaddy är är den lyxigare varianten av ett annat yrke som anses mindre härligt för personlig psykisk hälsa och uselt ur synvinkeln betala skatt och sociala avgifter. (de backade förskräckt när någon annan journalist undrade)

 

[skiesabove]

Det fascinerande är att vi redan har en grupp med tradwives. Nysvenska, lågutbildade kvinnor som står långt från arbetsmarknaden och många kommer från kulturer där kvinnan är en tradwife. Men den gruppen är det få som anser att de kan stanna hemma utan de ska ut på arbetsmarknaden utan pardon!

Mycket viktig poäng!

Min fantasi om medborgarlön som förmodligen skulle leda till ökad hälsa och frihet i medelklassen, skulle kunna låsa fast invandrarkvinnor i religiöst förtryck.

 

[Lingon]

Det fascinerande är att vi redan har en grupp med tradwives. Nysvenska, lågutbildade kvinnor som står långt från arbetsmarknaden och många kommer från kulturer där kvinnan är en tradwife. Men den gruppen är det få som anser att de kan stanna hemma utan de ska ut på arbetsmarknaden utan pardon!

Hela hemmafrukonceptet är problematiskt kan jag tycka. Eftersom en hemmafru inte har en egen ekonomi så kan hon inte heller lämna sin man om hon skulle vilja. Det är ett stort problem! Oavsett vem som är hemmafrun. Men en kvinna som har en utbildning, tidigare haft ett arbete, kan språket och är en del av det svenska samhället har ju ändå ett stort försprång och bättre möjligheter att lämna sin man även efter att ha varit hemmafru en längre tid än en nysvensk lågutbildad kvinna som inte är en del av samhället på samma sätt. Båda är problematiska men det finns ju grader i helvetet så att säga...

 

[Shaggy]

Det fascinerande är att vi redan har en grupp med tradwives. Nysvenska, lågutbildade kvinnor som står långt från arbetsmarknaden och många kommer från kulturer där kvinnan är en tradwife. Men den gruppen är det få som anser att de kan stanna hemma utan de ska ut på arbetsmarknaden utan pardon!

Det här vore det intressant att se @Smoothi göra en analys på.

 

[Badger]

Det är också en trend som har upptäckts genom historien och kulturer att ju mer jämnt könen drar till lätt igenkänningsbar inkomst = faktisk mat och husrum till familjen desto mer jämställt är samhället.
(o Sverige har ju sällan legat värst till där, vilket har gynnat oss)

Men ojämställdheten försöker ju hela tiden, för några år sedan var det ju ngn damtidning som skrev om hur härligt det är att skaffa sig en sugardaddy helt oreflekterande över att de i essens skrev att det är en mysig grej att vara hålldam a la 1800-talets Frankrike. Vilket det kanske är, vad vet jag. Men de hade inte ens tänkt att escort o att ha en sugardaddy är är den lyxigare varianten av ett annat yrke som anses mindre härligt för personlig psykisk hälsa och uselt ur synvinkeln betala skatt och sociala avgifter. (de backade förskräckt när någon annan journalist undrade)

(ah ja den reella publiken för tidsskriften var ju från 14 o uppåt, dvs samma ålder som då man började presentera "rika herrar" för balettflickor.)

 

[BernT]

Det fascinerande är att vi redan har en grupp med tradwives. Nysvenska, lågutbildade kvinnor som står långt från arbetsmarknaden och många kommer från kulturer där kvinnan är en tradwife. Men den gruppen är det få som anser att de kan stanna hemma utan de ska ut på arbetsmarknaden utan pardon!

Att va en ”trad wife” är ju dock att bli försörjd av sin make och inte av soc. Det är väl där skillnaden ligger och gör att det ena är okej och andra inte. Stanna gärna hemma men betala för det själv typ.

 

[Stergo]

Klagades det inte på ”hemmafruideal” redan typ 2009 med underbara Clara?

 

[Badger]

Jag är för att människor ska få göra egna val i betydelsen att jag inte tycker att vara hemmafru borde förbjudas (hur nu det skulle gå till), men jag ser ingen frihet att göra sig beroende av sin partner? När man står där ensam, 45 år och 3 barn, med samma arbetslivserfarenhet som en 21-åring, hur lätt tror du då att det är att få ett jobb, och bygga upp sin pension?

Sedan får ju folk välja att ta de risker de vill, precis som att jag inte kan förbjuda andra att hoppa fallskärm med slitna linor eller sätta sig på stökiga hästar, men jag tänker att det är jätteviktigt att vi pratar om de risker man tar och inte förskönar bilden.

Frihet är det sista jag skulle beskriva hemmafruidealet som, och det har som flera andra också poängterat, ingenting att göra med att värdesätta arbete i hemmet eller inte.

Du står ju inte nödvändigtvis ensam med tre barn heller*. Utan du står ju förhoppningsvis ensam med tre barn i en tvåa varannan vecka. Varannan vecka är de tre barnen och har varsitt eget rum i ditt Xs villa där han bor med sin nya fru. Vare sig hon jobbar eller bara han jobbar får man gissa att han har det bättre ställt, iom att han jobbade under tiden ni var ihop.

*för om man står ensam med tre barn i en tvåa varje vecka så åker de stackars barnen, ett par dagar om året och blir tokignorerade av sin pappa som har ny bättre fru och nya bättre barn i en stor villa och ignorerar dem när de är där och ignorerar dem mer när de inte är där. (nej jag har inte alls vuxit upp bland andra barn till skilda 40-talister... det var typ alla mina vänners erfarenhet precis ovan.)

 

[Ajda]

Jag ser också på fenomenet som sådant (alltså den del som inte kommer från altright, utan den del som faktiskt kommer från vänstern):

Det är en form av protest mot det senkapitalistiska samhället, mot förväntningarna om att man ska jobba heltid som kvinna OCH fortfarande göra hemmafrujobbet. Lika bra att bara göra hemmafrujobbet då, när lönen ändå inte täcker barnomsorgen (i ex USA, Kanada, flera europeiska länder). Här i Sverige är det ju extremt ovanligt att någon är hemmafru eller hemmaförälder på heltid, tack vare högre löner och mycket låg barnomsorgsavgift. Det är mer värt för familjens ekonomi att båda jobbar en del.

Det blir lite skevt när "friheten" att vara instagrammande hemmaförälder och satsa på ex självförsörjning i ett supervackert hus helt och hållet bygger på att andra partnern har ett mycket välbetalt lönejobb, och där glider (amerikanska) högern in med (religiösa) värderingar. Finns många influencers som är tradwives på riktigt liksom, på ett högerkristet sätt.

Så det är lite av en sörja, som utnyttjas av olika krafter, men i grund och botten ser jag inget fel alls med att en del faktiskt inte vill jobba ute i företagen, utan hellre jobbar hemma och på gården.

Allt arbete bör ses som lika viktiga, inte bara de som sker hos företag. Men då behöver vi medborgarlön...

Vad är tradwives?

 

[BornAgain]

Att va en ”trad wife” är ju dock att bli försörjd av sin make och inte av soc. Det är väl där skillnaden ligger och gör att det ena är okej och andra inte. Stanna gärna hemma men betala för det själv typ.

Huvuddelen av de kvinnorna är också försörjda av sin make. Så då är det inget problem

https://www.socialstyrelsen.se/statistik-och-data/statistik/alla-statistikamnen/ekonomiskt-bistand/

 

[BernT]

Huvuddelen av de kvinnorna är också försörjda av sin make. Så då är det inget problem

https://www.socialstyrelsen.se/statistik-och-data/statistik/alla-statistikamnen/ekonomiskt-bistand/

Ja men dåså, då borde ”trad wife” supportrarna vara positiva till det också.

 

[Badger]

Att va en ”trad wife” är ju dock att bli försörjd av sin make och inte av soc. Det är väl där skillnaden ligger och gör att det ena är okej och andra inte. Stanna gärna hemma men betala för det själv typ.

Jo och det lägger ju också ganska hårda krav på mannen. Han måste ju faktiskt förse med villan med det gigantiska köket och de blommiga klänningarna. Han måste ju offra sin tid med sina barn för att hon ska få mer tid med hans barn och fint grejs. Så det ökar ju också efterfrågan på en rik man och det finns ju inte hur många sådana som helst. Blir han ruinerad berättar 50-talsfilmerna vad som återstår för honom att göra. (tänker kanske att varje mor nog önskar sitt barn ett bättre liv än det att jobba livet ur sig.)