Hundrädda

Tror att alla människor som inte gillar eller rent av hatar hundar, är rädda innerst inne. Antingen för själva hunden, eller för bakterier, smittor eller smuts från hunden. Eller också är de personer med för stort kontrollbehov som är rädda för alla djur, eftersom det inte fungerar att ha kontroll över djur med de metoder de övat sig på bland människor.

Det är nog den sista kategorin som bråkar med ägare som har helt vanliga och väluppfostrade hundar som uppför sig.
Nej faktiskt inte.
Jag gillar inte hundar i allmänhet.
Och jag är inte det minsta rädd för hundar.

Det jag inte gillar är att de låter för mycket, stör mig rent fysiskt t.ex. hoppar på mig när jag inte vill eller runkar på mitt ben. Eller att de far fram och har sönder saker eller jagar andra djur inklusive mindre hundar.
Alltså att alldeles för många hundar uppför sig illa.

Det hindrade dock inte att vi har haft en egen schäfer och att min dotters små hundar får sova i min säng eller sitta i mitt knä. Dessa hundar har jag möjlighet att påverka och uppfostra så att de uppför sig väl mot mig vilket är en enorm skillnad mot hundar som uppför sig illa.
 
Jag tror i och för sig att många som ogillar barn gör det på grund av obehagskänslor också, kring skrik och spring och kräks och kladd och annat som ofta förekommer i närheten av små barn. :D Jag inkluderar mig själv där.
Jo, exakt som med hundar.

Men det är ju inte den roliga och trevliga biten med vare sig hundar eller barn.
 
Jag ogillar barn för att de är högljudda och ofta inte kan bete sig. Alldeles för många föräldrar tycker att allt deras barn gör är gulligt så därför låter de barnen bete sig hur som helst!
Och jag som tycker om barn känner precis likadant som du inför stökiga barn som uppför sig illa.

Egentligen så tror jag att det vi alla ogillar är när andra varelser uppför sig illa.
Att det i grunden är uppförandet som är problemet.
 
Och jag som tycker om barn känner precis likadant som du inför stökiga barn som uppför sig illa.

Egentligen så tror jag att det vi alla ogillar är när andra varelser uppför sig illa.
Att det i grunden är uppförandet som är problemet.

Jag har aldrig riktigt gillat barn. När fick barn själv så ökade mitt tålamod med andras barn något. Men nu när mitt ät tonåring så är mitt tålamod med små barn (även små barn som uppför sig så väl som man kan förvänta sig för åldern) otroligt litet! För mig är det en stark känsla av att jag är klar med den delen av livet och vill slippa andras barn också.
 
Vi som gillar hundar vet att det bara är bra för immunförsvaret, men jag har viss förståelse för dem som tycker att hundar är orena djur.
Det är inte riktigt sant.
För någon med nedsatt immunförsvar så kan det vara riktigt farlig.
Du vet ju inte om personen är transplanterad eller har genomgått en cancerbehandling med allt vad det innebär.

https://www.mabra.com/halsa/later-du-vovven-pussa-dig-darfor-bor-du-sluta-med-det-genast/6493706

https://nypost.com/2017/07/30/the-deadly-reason-why-you-shouldnt-let-dogs-lick-your-face/
 
Senast ändrad:
Jag har bett många föräldrar att hålla sina barn borta från hunden jag gick med (kopplad). Folk är inte kloka! Släpper fram sina barn till okänd hund utan att fråga först!
Händer så ofta för mig! Har små hundar men den ena är rädd för barn. Vill absolut inte att någon släpper fram sina barn utan att fråga!
Värsta var när jag var inne på ett bageri och hundarna satt fast utanför. Hör plötsligt ena hunden skälla till och ser då hur en förälder lyft ut sitt barn ur barnvagnen och satt ner barnet rakt framför hundarna så att barnet kan klappa O_o:eek: Föräldern blev väldigt chockad över reaktionen från ena hunden och lyfte snabbt upp sitt barn igen.
Jag kände mest hur fan i helvete tänkte du där?!
 
Där jag bor springer både barn och vuxna sin väg när de möter mig och Bella trots att Bella bara väger 4kg och uppför sig väl. Jag brukar stanna och vänta tills de nått ett avstånd de känner sig trygga med och sedan går vi förbi med kort koppel. Ett tag var det mycket problem med barnen, men tack och lov så flyttade de som hetsade upp de andra. Jag är dock fortfarande alltid på min vakt när barnen är ute och leker så ingen får för sig att springa efter eller sparka en boll på Bella.
På tåget har jag bara varit med om en gång att en som var hundrädd ville att jag skulle flytta på mig och vägrade acceptera att han satt i hundkupén, men han steg av på nästa hållplats så det hann aldrig bli något riktigt bråk skönt nog. Andra hundrädda har antingen avlägsnat sig direkt eller bett mig vänta så de hunnit plocka ihop sina grejer och sedan gått och satt sig i en annan kupé.

Det knepigaste jag varit med om är nog när jag var på stadens smådjursutställning (barn upp till 15 år får visa upp sina olika djur och så röstar besökarna på sin favorit). Jag hade Ping med mig och det var såklart många barn som ville hälsa och klappa och plötsligt kommer en tjej, runt 12år skulle jag gissa på, fram och bara ”jag är faktiskt JÄTTEallergisk mot hundar så du måste gå härifrån för jag kan inte vara nära hundar”. Jag minns inte vad jag svarade för jag blev så ställd, men om hon nu var så allergisk så vad gjorde hon på en smådjursutställning med flera hundar utställda från första början? Och varför gå från andra änden av gräsplanen bort till mig och min hund och kräva att vi skulle gå därifrån när det var hon som kom fram till oss? Jag är fortfarande lika förbryllad över hennes beteende trots att det är flera år sedan det hände :confused:😅
 
Händer så ofta för mig! Har små hundar men den ena är rädd för barn. Vill absolut inte att någon släpper fram sina barn utan att fråga!
Värsta var när jag var inne på ett bageri och hundarna satt fast utanför. Hör plötsligt ena hunden skälla till och ser då hur en förälder lyft ut sitt barn ur barnvagnen och satt ner barnet rakt framför hundarna så att barnet kan klappa O_o:eek: Föräldern blev väldigt chockad över reaktionen från ena hunden och lyfte snabbt upp sitt barn igen.
Jag kände mest hur fan i helvete tänkte du där?!
Dom tänker inte alls :banghead: Var med om en liknande händelse för massa år sedan när jag hade en hund som va livrädd för barn o omplacerades till mej då hon hade nafsat ett barn. Sa till mamman att hunden e rädd så hennes barn får inte hälsa tyvärr o mamman slänger ur sej "ja men de värsta som kan hända e ju att hon blir biten o då lär hon sej att inte springa fram till okända hundar":banghead::banghead: Jag lyfte upp min hund o gick fort som bara den efter den kommentaren
 
Dom tänker inte alls :banghead: Var med om en liknande händelse för massa år sedan när jag hade en hund som va livrädd för barn o omplacerades till mej då hon hade nafsat ett barn. Sa till mamman att hunden e rädd så hennes barn får inte hälsa tyvärr o mamman slänger ur sej "ja men de värsta som kan hända e ju att hon blir biten o då lär hon sej att inte springa fram till okända hundar":banghead::banghead: Jag lyfte upp min hund o gick fort som bara den efter den kommentaren
Det är lite som när folk släpper fram sina hundar och man meddelar dem att ens egen är aggressiv, varpå de svarar att det är ju bra att deras hund får "lära sig". O_o
 
Nar jag gar med en rottis hander det ganska ofta att folk byter sida pa vagen for att slippa mota en 'Rottweiler', medan de klappar nar de passerar mallen, som absolut inte gillar nagon person han inte kanner mycket val. 🙄

En gang nar Jag skulle till en stor djuraffar med Mandy, min forsta rottis, kommer vi ur bilen nar en mamma med tva sma pojkar kommer ut ur affaren. Bada barnen, 3 och 5 ungefar, springer mot Mandy helt fokuserade pa hunden och kastar sig over henne.
Hon la sig ner och rullade over pa rygg, den lilla killen lag och simmade pa hennes mage medan den andra satt bredvid och klappade huvudet nar mamman kom fram. Mamman konstaterade hur himla gulligt det var med barn och djur och fragade vilken ras det var pa hunden.
Nar jag svarade Rottweiler bojde hon sig ner och tog armen pa den lilla och slet upp honom sa han flog i en bage genom luften.:cautious: Men hon lat honom springa och kasta sig over en okand hund.🙄

Tate, en malle som inte alls gillar manniskor, bara sadana som han kanner mycket val, vill alla klappa. Jag maste vara mycket uppmarksam sa ingen bara bojer sig fram om vi gar forbi och klappar honom. (Det ar mycket vanligt att folk tar stadig ogonkontakt med honom, ler och pratar barnsprak om hur fin han ar🙄, gissa vad han tycker om det:rage:)

Han tycker det ar sa obehagligt om nagon okand ror honom att han ryser och all pals star rakt upp. Annu har han inte forsokt bita eller nafsa, men det racker gott om han "morrskaller" och vander sig mot manniskan i fraga.
 
Jag är på riktigt hundrädd, framförallt för stora hundar som ägaren inte klarar av. De olika typerna av kamphundar är jag jätterädd för, samt de med trubbig nos (vet faktiskt inte varför).

Jag blir jätterädd när stora hundar kommer emot mig, vill hälsa, eller ännu värre, visar tänderna.

Jag älskar samtidigt djur och har en dvärgpudel som jag bokstavligen avgudar, hon har förändrat mitt liv till det bättre på alla sätt, men hundrädd är jag (tyvärr) fortfarande.

Jag skulle egentligen behöva träffa en snäll stor hund som jag får träna på, helst tillsammans med min dvärgpudel, så att vi får hjälpmedel hur vi ska göra när vi möter andra hundar på våra promenader.
 
Jag är på riktigt hundrädd, framförallt för stora hundar som ägaren inte klarar av. De olika typerna av kamphundar är jag jätterädd för, samt de med trubbig nos (vet faktiskt inte varför).

Jag blir jätterädd när stora hundar kommer emot mig, vill hälsa, eller ännu värre, visar tänderna.

Jag älskar samtidigt djur och har en dvärgpudel som jag bokstavligen avgudar, hon har förändrat mitt liv till det bättre på alla sätt, men hundrädd är jag (tyvärr) fortfarande.

Jag skulle egentligen behöva träffa en snäll stor hund som jag får träna på, helst tillsammans med min dvärgpudel, så att vi får hjälpmedel hur vi ska göra när vi möter andra hundar på våra promenader.
Bor du i Norrbottentrakterna så har jag en huskytik som kanske skulle kunna va till hjälp. Hon e väldigt lugn o väldigt försiktig med både människor o hundar o självklart hålls de avstånd du e bekväm med
 
Jag är på riktigt hundrädd, framförallt för stora hundar som ägaren inte klarar av. De olika typerna av kamphundar är jag jätterädd för, samt de med trubbig nos (vet faktiskt inte varför).

Jag blir jätterädd när stora hundar kommer emot mig, vill hälsa, eller ännu värre, visar tänderna.

Jag älskar samtidigt djur och har en dvärgpudel som jag bokstavligen avgudar, hon har förändrat mitt liv till det bättre på alla sätt, men hundrädd är jag (tyvärr) fortfarande.

Jag skulle egentligen behöva träffa en snäll stor hund som jag får träna på, helst tillsammans med min dvärgpudel, så att vi får hjälpmedel hur vi ska göra när vi möter andra hundar på våra promenader.
Och bor du i Stockholmstrakten kan du få träffa mig och mina salukidamer :)
 

Liknande trådar

Övr. Hund Vad tycker ni om hundägare som låter sina (väldresserade) hundar gå lösa? Jag har lagt ner väldigt mycket jobb på att träna min hund...
25 26 27
Svar
521
· Visningar
14 345
Senast: Lingon
·
Övr. Hund Jag har en labbe tik som är ett år. Som valp var hon ganska tuff men när det kom till människor så tyckte hon det var läskigt. Inte så...
Svar
6
· Visningar
731
Senast: Trassel12
·
Övr. Hund Personligen tycker jag att det allmänna debatt-klimatet börjar bli riktigt ruggigt, det har varit det ett tag också. Nu pratar jag...
2 3
Svar
49
· Visningar
6 408
Senast: IngelaH
·
Övr. Hund Som inte har sådan kadaverdisciplin att hunden går lugnt vid ägarens sida oavsett störning alltså. Men, alla andra? Alla de som tycker...
23 24 25
Svar
492
· Visningar
34 698
Senast: Grazing
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Uppdateringstråd 29
  • Bra familjehund? Rasvak😇
  • Kattsnack 10

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Vikten av unghästbete
Tillbaka
Upp